Bostad Först är något Vänsterpartiet Landskrona drivit länge. Redan 2016 sa kommunfullmäktige ja till ett förslag från Vänsterpartiet om just detta. Men det har inte genomförts.

Men nu börjar det närma sig starten, då gäller det att vi granskar projektet och sedan utvärderar det, så det faktiskt blir bra för de som behöver och att det inte bara är något man skyltar med.

Glädjande steg åt rätt håll i alla fall!

Många invånare i Landskrona kommun har röstat fram liberalerna med Torkild i spetsen. Dessutom har det lagts en hel del personröster på honom. De har suttit vid makten i sexton år.  Alla ni som har röstat på L, är ni nöjda? Det är på tiden att vi får ett maktskifte i vår kommun.

De senaste dagarna har det varit en livlig debatt i Landskronaposten om Europaspåret och många intressanta uppgifter har framkommit.  Det har varit upprörda röster om hur våra skattepengar används.  Hur de använts har skett bakom vår rygg. Jag undrar i mitt stilla sinne om det ska få gå till på detta vis. Som kommuninnevånare anser jag att vi har rätten att få veta var våra skattepengar tar vägen och att Torkild ska redovisa detta. Det ska inte behöva framkomma genom media hur de har använts. Dessutom har Christian Alexandersson skott sig på våra skattepengar under en lång tid med Torkilds goda minne. Ingen av dessa herrar verkar inte ha någon skam i kroppen. En eloge till Landskrona Posten som har lyft fram detta fiffel och båg.

Redan inför valet 2018 var det en utfrågning på Backafallsbyn på Ven om bland annat Europaspåret och då var alla partier positiva utom Vänsterpartiet. Jag ställde då frågan om det fanns någon konsekvensbeskrivning om hur vattenlivet i Öresund skulle påverkas av ett tunnelbygge, men fick inget svar på min fråga.  Detta är en fråga som framför allt Miljöpartiet borde fundera över och svara på. Nu har det lagts ut 22 miljoner av våra skattepengar på ett projekt som är en utopi. Dessa pengar hade kunnat användas på ett mycket bättre sätt.  Såsom barnomsorg, skola och äldreomsorg. Det finns många hål att fylla. Byarna runt omkring och Ven är åsidosatta och bör få sin del av kakan. De som är utsatta i vår kommun såsom låginkomsttagare, barnfamiljer med små marginaler och andra som har det svårt har också rätt till kakan. Det är inte bara de rika som ska få ta del av den. De har redan så det både räcker och blir över. Landskrona kommun ska vara till för alla!

I fortsättningen ska vi ha en demokratisk process i vår kommun där kommunfullmäktiges ordförande inte sitter och tar egna beslut. Vi ska ha insyn i hur vår kommun sköts. Det handlar faktiskt om våra skattepengar.

Maja Anselius
Vänsterpartiet Landskrona

Vi kunde läsa i HD 12/5 att kommunen hittat en ny operatör till att driva Skiftesvägens äldreboende då Attendo inte längre passade. Attendo som sedan 2017 har drivit äldreboendet håller inte med om detta beslut och har överklagat det till förvaltningsrätten. Detta ska enligt kommunen inte ställa till med några större problem, för under tiden överklagandet processas så förlänger man Attendos drift av äldreboendet. 

Allt detta låter som rena rama cirkusen, som skapar oreda och ger ett oseriöst intryck. Om Landskrona på allvar satte sina äldre först så skulle man driva sina egna boenden. Högern talar ofta om en kommuns kärnuppdrag. Om något så är väl skola och äldreomsorg kärnuppdrag och bör tas i direkt kontroll av kommunen. På så sätt slipper vi vara oroliga för eventuella förändringar eller felaktigheter. För om vi är i direkt kontroll så styr vi skeppet. Då är det vi som undviker isbergen. 

Många problem och konstigheter som kommuner över hela Sverige stött på hade man enkelt kunna undvika om man inte sålt ut välfärden. Oavsett om det är skolor i konkurs eller äldreboenden som väger blöjor. De flesta känner till uttrycket “ju fler kockar, desto sämre soppa”. Det gäller även vår välfärd. 

David Bergström

Vänsterpartiet Landskrona

Kom med oss till Rådhustorget imorgon 12:00 för att dela flygblad eller bara för att prata med oss. Vi kommer inviga de nya flygbladet som gäller en kampanj mot de dyra matpriserna! Dags att sätta ned foten och säga nej till de skyhöga matpriserna.

Med anledning av den gångna kvinnodagen. Hur tillbringar de palestinska kvinnliga politiska fångarna sin tid i ockupationsfängelserna?

Statistik visar att den israeliska ockupationen sedan 1967 har begått mer än 16 000 politiska arresteringar riktade mot palestinska kvinnor.

Den palestinska kvinnan i ockupationsfängelserna bor i ett fängelse inne i fängelset.. “Vi saknade integritet och vi fruktade själva för de manliga och kvinnliga fångvaktarnas bedrägeri och övervakning, vare sig det är mänskligt eller med kameror.” Med dessa ord, började den frigivna fången Fatima Al-Zeq prata om sin upplevelse av internering.

Al-Zaq sa till Al-Jazeera, ”Vi är alla lika lidande inne i ockupationens fängelser. Det finns ingen skillnad mellan en manlig och kvinnlig fånge, och den kvinnliga fångens lidande ökar eftersom hon är en kvinna som behöver mycket integritet som till stor del går förlorad inne i fängelserna.”

Ockupationsstyrkorna arresterade Al-Zaq 2007 vid Beit Hanoun och genomgick en hård utredning anklagad för att ha planerat att genomföra en kommandooperation. Hon dömdes till 12 års fängelse, varav hon avtjänade cirka två år Hon frigavs i ”Wafaa Al-Ahrar” fångbytesaffären 2010.

På den nationella palestinska kvinnodagen, som infaller årligen den 26 oktober, registrerar palestinska organisationer närvaron av 33 kvinnliga fångar för närvarande i ockupationsfängelserna.

Dagen har symboliska konnotationer och ett uråldrigt värde, eftersom den förkroppsligar palestinska kvinnors marsch och genom åren. Den här dagen hölls den första palestinska kvinnokonferensen i staden Jerusalem den 26 oktober 1929, med närvaro av mer än 300 kvinnor i politiskt arbete. 

Efter upptrappningen av händelserna i Al-Buraq-revolutionen så så gick man hårt mot kvinnorna, deras hem revs, deras familjer fördrevs och många fängslades. Därför ökade palestinska kvinnors deltagande i politiskt arbete ännu mera. Och då skapade man denna dag för att föreviga det datumet.

Al-Zaq visste inte vid tidpunkten för hennes arrestering att hon var gravid med sin son Youssef, som hon födde i fängelset, och hon säger: ”Läkarnas undersökning visade att jag var gravid, men den här graviditeten gjorde inte någon skillnad för mig med underrättelseofficerarna som utövade all slags tortyr mot mig.”

Under graviditetsmånaderna led Al-Zeq av misshandel, brist på hälsosam näring och den dåliga kvaliteten på maten som lagades till palestinska kvinnliga politiska fångar av israeliska fångar med kriminell bakgrund.

Efter att hon utsatts för tortyr under en period av 21 dagar, inklusive 7 dagar, där hon tvingades sitta oavbrutet på en liten järnstol i undersökningscentret, vilket varvades med elektrisk tortyr, sedan kastades hon in i en liten cell.

I denna cell, som knappt rymmer två personer, var Al-Zaq tillsammans med två andra kvinnliga politiska fångar, och för att föra beskrivningen av denna cell närmare läsaren sa Al-Zaq att ”dess bredd är en meter och dess längd överstiger inte två meter, solen når oss inte, och vi turades om att sova, röra oss och sitta.”

På grund av storleken på denna cell fanns det ingen plats för en dusch inuti som i de större cellerna, som rymmer 8 kvinnliga fångar. Badrummet låg utanför cellen och saknade den integritet och säkerhet som en kvinnlig fånge behöver.

Al-Zaq mindes sin sinnesstämning när hon beskrev det här badrummet, och efter en stunds tystnad sa hon, ”Badrummet bestod av 3 väggar, utan dörr, och var täckt av en bit nylon (plast), så hur kan en fånge skydda sig från bli bevakad?!”.

”Vi vidtog alla försiktighetsåtgärder och säkerhetsåtgärder för att skydda oss själva”, tillade hon.

Daglig rutin

Som ett sätt att störa och beröva de kvinnliga fångarna vila och tillräckligt med sömn, ålägger fängelsemyndigheten komplicerade dagliga procedurer, vilket tvingar de kvinnliga fångarna att genomgå räkning flera gånger om dagen, med början klockan fem på morgonen, och fortsätter hela dagen en gång varannan till var tredje timme.

När det gäller Al-Zaq förlorade hon under hela sin internering, liksom andra kvinnliga fångar, förmågan att sova bekvämt och oavbrutet, och hon säger att hon brukade sova korta tider, och att hon tillbringade långa timmar under natten i bön, och hon väntade varje ögonblick på att hennes cell skulle stormas.

Nisreen Abu Kamil – den sista kvinnliga fången som befriades från fångenskapens bojor – håller med fången Al-Zaq och säger att fängelseupplevelsen är ”hård och smärtsam”, och dess bitterhet är större för kvinnor än för män, särskilt för dem som har barn som är berövade att träffa dem.

Ockupationsmyndigheterna arresterade Nisreen, som var gift och hade 7 barn, den 18 oktober 2015 och dömde henne till 6 års fängelse, som hon tillbringade helt och hållet i ”Damon”-fängelset, anklagad för att ha gett hjälp till motståndet i Gaza.

Fängelsemyndigheten kräver att kvinnliga fångar bär en fängelseuniform, liknande den som bärs av fångar, som är en brun jacka, som Nisreen beskriver som ”tråkig.” Hon säger, ”Vi var ofta angelägna om att bära böneskyddet, eftersom det är mer en jacka för kvinnor, och många kvinnliga fångar föredrar att sova i den i väntan på nattliga räder.

Nisreen själv tror att hon klarade sin erfarenhet av internering framgångsrikt, och investerade de år av fängelse hon tillbringade i att läsa och memorera 25 delar av den heliga Koranen, och hon sa, ”Jag kom ur denna hårda upplevelse mer kraftfull.”

Godtyckliga handlingar

Direktören för ”Palestine Center for Prisoners’ Studies” – Riyad Al-Ashqar – sa att 33 palestinska kvinnliga fångar, inklusive 7 mödrar, lider av svåra förhållanden och utsätts för olika former av orättvisa och förföljelse.

Enligt Al-Ashqar har de senaste månaderna visat en intensifiering av kriminalvården när det gäller att storma och misshandla kvinnliga fångar, konfiskera deras tillhörigheter, samt utdöma ekonomiska böter för dem under förevändning att de bryter mot fängelselagarna.

Han förklarade att det svåraste lidandet för de kvinnliga fångarna är bristen på integritet, som ett resultat av närvaron av övervakningskameror dygnet runt, som fängelseförvaltningen placerade i korridorerna och al-Fura-gården.

Al-Ashqar sa att kvinnliga fångar utsätts för isoleringscell, nekas behandling och utbildning och står inför förödmjukande husrannsakningar.

Statistik visar att den israeliska ockupationen sedan 1967 har begått mer än 16 000 arresteringar riktade mot palestinska kvinnor.

Bland de 33 kvinnliga fångar som för närvarande sitter fängslade avtjänar 8 kvinnliga fångar fängelsestraff på mer än 10 år, förutom 8 kvinnliga fångar som har dömts från 5 till 10 år, medan en kvinnlig fånge är föremål för förnyad administrativ frihetsberövande utan rättegång, enligt Palestine Center for Prisoners’ Studies

Häromdagen antogs en resolution i FN vilket beslutat att man skall testa Israels illegala ockupation av Palestinsk mark i den internationella domstolen i Haag.

FN:s generalförsamling antog, med majoritet ett förslag till resolution som påverkar det palestinska folkets mänskliga rättigheter i de ockuperade palestinska områdena, inklusive östra Jerusalem.

Trots det politiska tryck som Israel utövat som ockupationsmakt och med hjälp från några av dess nära allierade röstade 87 länder för denna resolution, 26 länder motsatte sig den och 53 länder avstod från att rösta.

Tyvärr är Sverige bland de länder som avstod från att rösta, jag anser att Sveriges beslut att inte rösta för resolutionen är en skam för demokratin i vårt kära land.

Det är även ett svek mot våra Palestinsk-svenska medborgare i Landskrona, Skåne och Sverige i helhet. Sverige har tidigare besluta att erkänna Palestina som stat, därför bör man fortsätta stötta kampen mot den olagliga ockupationen av Palestinsk mark på alla möjliga sätt.

Ali Hadrous
Vänsterpartiet