Vad tycker Norrestad om rivningen?

En ohelig maktallians mellan Folkpartiet och Sverigedemokraterna har länge arbetat hårt för att förhindra den fortsatta invandringen – förlåt: inflyttningen – av resurssvaga hushåll till Landskrona. Samtidigt har man ignorerat behovet att utjämna de sociala klyftorna som redan finns här, till exempel den ökande marginaliseringen av stadsdelen Norrestad.

I talarstolen i kommunfullmäktige har folkpartister på fullaste allvar hävdat att personer i behov av försörjningsstöd skulle ”systematiskt skickas” till Landskrona av socialsekreterare i andra skånska kommuner. Och den här myten har naturligtvis glatt omfamnats av Sverigedemokraterna.

Fp/SD har sålunda gemensamt drivit genom en hyrespolicy som ska försvåra inflyttningen av de där bidragsberoende hushållen till Landskrona, men som i själva verket i första hand drivit en del hushåll till en grå och svart hyresmarknad, där den sociala utsattheten är mycket större.

Man har gemensamt plöjt ner hundratals miljoner kronor i utvecklingen av Norra Borstahusen eller bortsaneringen av sociala problem i Centrum, samtidigt som man medvetet har dragit tillbaka resurser från stadsdelar som har stämplats som ”oattraktiva”, i första hand Norrestad.

Det senaste beslutet i sammanhanget är att Guldstrandskolan ska rivas till en prislapp på minst 20 miljoner kronor. Efter rivningen får man en ny åker i stadsdelen – men det finns ingen som helst idé om vad det innebär för stadsdelen Norrestad att i princip alla kommunala verksamheter försvinner därifrån.

Är det verkligen vettigt att kommunen överger en hel stadsdel? Jag misstänker att det är mer långsiktigt att försöka förhindra att Norrestad förvandlas till område som uteslutande präglas av marginalisering och social utsatthet, något som säkert inträffar när alla som kan flyttar från detta så kallade ”oattraktiva” område. Kvar blir då just dessa ”svaga” som Stefan Olsson och Torkild Strandberg helst inte alls vill ha i kommunen.

I stället för att utarma området ännu mer borde man därför ha sett förvandlingen av Gullstrandsskolan till något annat som en möjlighet. Till exempel som en möjlighet att engagera människorna i Norrestad i Landskronas utveckling, helt enkelt genom att fråga dem om sina åsikter i sammanhanget.

Men det fanns inget intresse för detta. Kanske därför att människorna i Norrestad inte har plats i folkpartisternas och sverigedemokraternas nya Landskrona, den ”attraktiva staden” nära havet?

Henning Süssner Rubin

Vänsterpartiet


I en replik på min insändare ovan har Olsson intressant nog inget att anmärka mot själva kärnan i insändaren: att folkpartiet, sverigedemokrater och deras mindre stödpartier gemensamt har plöjt ner hundratals miljoner kronor i utvecklingen av Norra Borstahusen och bortsaneringen av sociala problem i Centrum, samtidigt som man medvetet har dragit tillbaka resurser från stadsdelar som har stämplats som ”oattraktiva”, i första hand Norrestad.

I stället får jag läsa att det skulle vara ”bistra fakta” att andra kommuner ”systematiskt” försöker få ”försörjningsstödtagare” att flytta till Landskrona. Hänvisning till en så kallad ”utmärkt”, men inom forskningsvärlden tämligen omstridd, forskningsrapport från Boverket följer. Jag är frestad att tro att Olsson, i sann sverigedemokratisk anda, har låtit sig inspireras av ett citat av Winston Churchill (eller var det Joseph Goebbels som var upphovsmannen?) : ”Jag litar bara på den statistik som jag själv har förfalskat”. Eller så läser han helt enkelt bara de forskningsrapporter som passar in i hans världsbild.

Vilket kvittar i och för sig. Effekten är den samma: en ohelig allians mellan folkpartiet och sverigedemokraterna i Landskrona.

Henning Süssner Rubin

Vänsterpartiet Landskrona